thefirewithin

Den här helgen har varit nice=) Ledig. Den spenderas med L, vi såg en intressant film och hamnade såklart genast i diskussion. Lösningen, vi enades om att vi har olika synsätt på det här och att vi därför inte behöver diskutera ämnet. Jag, mer eller mindre känd för att vara dömande, när det gäller konsekvensteknik, ivrigt påhejande av att det svenska samhället gått ned sig när det gäller vett, etikett, förnuft och moral.

Personligen tycker jag människorna som gör sådant ska ha ett nackskott. Nu kan människor säkert tycka: Oh nej sätt dem i fängelse, låt dem tjäna av straffet, rehabilitera dem eller något sådan jäkla shit. Jag säger: Ikke! Är man så felfuntad att man gör sådana saker så är jag högst ovillig att riskera sådant hända igen. "De är bara barn" "de vet inte vad de gör"... konstigt jag var också barn i den åldern.. jag kläckte INTE den ideen och jag har lite förstånd kvar att inse att HMMM en tjej ligger här alkoholpåverkad... hon vill säkert ha sex med fyra killar! Eller??...

Blir lite upprörd av det hela faktiskt så nu glömmer vi det. Fast jag måste också påpeka att jag tycker det är FÖRJÄVLIGT hur INGEN förutom en lärare frågade hur det stod till och sedan säger att man bör hålla tyst om det för att det ska ställa skolan i dålig dager... WTF?! Ett fel begås ett GENERALFEL och då blir det helt plötsligt helt korrekt att göra ytterligare ett fel och försöka mörka?! Vad tror man?! att felet ska försvinna av sig självt?

dags för sömn innan jag spräcker en ven.

Mina mål som jag haft i många år börjar rulla in nu, ett efter ett. Självförtroendet för min kapacitet, tjurskallighet, envishet och att göra det på mitt sätt och att lyckas gör mig fruktansvärt självsäker. Jag har lyckats med det väldigt få personer i min närhet lyckats med. På det så har jag mina handikapp.

En vän sa till mig idag att det spelar ingen roll att jag har dem... de utgör en drivkraft. Jag insåg att hon hade rätt... Det är de som driver mig till viss del, det är även de som förstör för mig. Jag måste alltså försöka omvandla det hela till något positivt och enbart positivt.

Jag har gjort en till upptäckt, men den håller jag för mig själv än så länge. Den är minst sagt intressant=)

Jag läste även en fruktansvärt bra artikel idag som jag tror att jag itne hade tagit in om jag inte befunnit mig i den situation jag gör och jag insåg snabbt hur rätt den personen har i sitt tänk och hur jag själv var för svag och vek just då. Tur att jag börjar bli starkare än en gång.

En ny livsfilosofi, får se om den kan bringa än mer lycka, nöje tur och framgång till mitt liv.

Ett nytt projekt har även påbörjats! Ska bli sjukt intressant och se hur det kommer utvecklas!!

memento vivere!

Idag så läser jag fort, bekymmerslöst (när jag inte tentaplugger) och ibland har jag tur och snubblar över lite bra böcker. Denna gång tänkte jag dela med mig av dem....

En lättläst bok är game of thrones. Ja serien med den otroliga succen. Böckerna är på ca 700-800 sidor, men satan vad jag sträckläst dem!

Nästa bok är en barnbok?! ja faktiskt det är sagan om snibb, snabb suck och stön. Några vänner har läst, men jag tvivlar om de förstått innebörden och kraften i boken. För den som förstår, anammar innebörden kommer aldrig mera bli sig lik, men det krävs att man funderar och kompletterar med lite funderingar. Vem snodde osten heter den av JJ spencer. om jag inte minns fel.

den tredje är en bok som kommer från skolan. En längre tid har jag funderat och skapade en egen teori... för att nu inse att den blev påhittad för x antal år sedan. Den kallas för systemteori... jag kallade min för konsekvensteori, men behandlar egentligen samma ämne. Boken riktari sig till företagsekonomi, men man kan se tydliga kopplingar till boken ovanför samt att det egentligen är exakt samma saker som gäller i det verkliga livet och inte bara inom organisationer. Senge den femte disciplinen.

I många år har jag hört att man inte förstår mig, hur jag tänker, varför jag agerar som jag gör. I början försökte jag förklara...med åren har jag insett att det inte är någon ide att förklara för de som vägrar att öppna sitt sinne och vara mottagliga. För de som har livsgnista, nyfikenheten kvar så är dessa böcker en guldgruva som kan förändra livet. Stora ord, men det är vad de har gjort för mig och jag har gjort många saker idag som påstås inte ska gå och hur man orkar... i böckerna finns en del av svaren.

AA is for quitters!

En sak som hände i april var iaf en galen shoppingspree. Nu när jag bara behöver bry mig om mig själv och kan ignorera energitjuven/ar så känns livet faktiskt väldigt ganska supernice.

Jag har ingen aning om vart jag kommer befinna mig om ett halvår, men det bästa är att hur jag än gör så kommer jag jobba med det jag vill=) Så jäkla kung! Det gick trögt i starten, men nu verkar folk ha fått upp ögonen för ens sanna värde and now we also are dressed for success=)

so adios amigos! äventyren ropar mitt namn och jag svarar! Som jag svarar!

Jag vet bättre än att vara avundsjuk och det är ju inte så att jag missunnar dem något. Ibland kan jag dock känna mig ensam.

just varit sjuk och bilderna är väl mindre smickrande. Ca 4 kg kvar till målet=)

Nu när febern börjar släppa, alla framtidsplaner och drömmar börjar formas så börjar även andra insikter komma. Det är dags att skifta kapitel. Dags att gå tillbaka till det förra läget och börja kötta och leva igen. Ibland funderar jag... eller jag funderar väldigt ofta på om jag förlorade mig själv. Jag kunde inte vara den jag faktiskt är och någonstans gick det väldigt fel eller faktiskt väldigt rätt. Den sista veckan har det varit så otroligt mycket positiva saker som sagts och hänt att det känns overkligt... Jag har en tendens att falla... jag har en förmåga att verkligen gå all in för något och ja smällen när det inte går som jag vill ska vi inte ens diskutera... för resultatet blir allt annat än sött... De som varit omkring mig i det här fallet har fått beskåda fallet och nu även uppgången och det är skönt att höra att man börjar bli sig lik sitt gamla jag. För hur jag än vrider och vänder på det så hade jag roligare förr, och jag levde på ett helt annat sätt, med helt andra värderingar och jag har tagit med mig en stor stor läxa till framtiden.

Igår var även en udda dag på många andra sätt... på ett sätt kan jag ha blivit vuxen just igår. En märklig känsla. Gammal blir jag den dag jag skaffar barn. Många år dit hoppas jag för min spontana tanke om det är fortfarande "Herregud, vem ska ta hand om vem?!"

Så jag vinner inte... jag får egentligen bara inte de resultat jag förväntat mig... vilket självklart måste korrigeras. Är det rätt av mig att bli besviken över icke nådda mål? Självfallet svarar jag. Mja och nja om man ska vara petnoga... Man ger och man tar... man vinner lite land här man förlorar lite land där... konsten är kanske att försöka vinna mer än man förlorar? Dah med det knivskarpa intellektet skulle jag nog bli matematiker... eller försöka se de små slagen som vinns istället för att se det som att kriget förloras... Så jag förlorar kanske några slag nu, men kriget det vinner jag!

Som mina trogna vapendragare har jag en diger samling, nämnd som "de bästa" tillsammans ska vi ta över världen! Eller bara ha ett jävligt roligt liv!

Dörrar har stängts fönster har onekligen öppnats! Sommarens problem är lösta och därmed även ett år framåt. Skönt att en tyngd har fallit av mina axlar. Bara några till så är jag på banan igen - ostoppbar!

Det verkar som om jag drar till mig jobb, arbete, projekt. But quite frankly så är det det jag älskar och tycker om så... vem behöver semester när man får göra det man älskar? Ska även få föreläsa en kvart på jobbet för 20 pers, det var ett tag sen=) ska nog gå bra.

För att vilja vara känslokall och inte känna något så känner jag ganska mycket. Jag hade önskat att du varit vid min sida och delat dessa ögonblick.

när ska jag få ro?

Vad har då hänt? Studierna är nu typ officiellt avslutade. Poängen är i land, en omtenta kvar, men den gör jag så gärna. Väntar på klartecken för en kurs som jag ska gå för ren personligt glädje och rent nöje. Det väcker även en tveksamhet att om jag brinner och tycker att det är så intressant så kanske skulle det varit det jag skulle ha studerat? Tiden får utvisa. Hela livet ligger framför mig och skulle jag försöka så kan jag säkert fixa det på 1.5 år. Med lite vilja.

Annars så har allt faktiskt löst sig ovanligt bra. Jag har mer eller mindre svurit över en soffa i några veckor då mitt vardagsrum varit helt ointagligt och obrukbart på grund av den. Som en blixt från klar himmel så blev jag av med den. Båda blev väldigt nöjda, han för att han fick en riktigt bra prisvärd soffa för ett riktigt bra pris och jag för att jag fick tillbaka mitt vardagsrum. Vad hände mer? Intervjuer bara rullar in som på löpande lovad vare Ford:D

Var i Dalarna fick äntligen se huvudkontoret och jag måste erkänna att jag blev imponerad av det vänliga klimatet. Folk höll upp dörrar för varandra, hälsade på alla som de mötte och verkade ha kul och trivas med varandra. Vi får se om jag lyckas slå mig in... En av de intressantaste som de träffat, well kanske för intressant? Men det visar sig, det var tuff konkurrens, men jag är skolad top notch.

Sedan slog allting till, reservplanerna fick kicka in, ny intervju på torsdagen, lämna in sommarschema imorgon, planerat upp semestern med de bästa och inrekryterad som chaufför för ett vilt midsommar. Det här ser ut att kunna gå till historien som bästa sommaren ever! Det här avrundades med en tre dagars. En tredagars som jag inte gjort elelr haft tid med på flera år. Det satt långt inne men jag överlevde:D Så tack alla för detta! Mr J, framför allt.

Då och då springer jag in i människor som chockar mig. För de ger samma syn på saker som mig... jag blir så ifrågasatt många gånger för mitt tänk, åsikter, och situationer och när jag då helt plötsligt springer in i människor som säger exakt det jag tycker tänker och känner så blir det en känsla av "WOW, jag är inte så ensam som jag trott". Då inser jag att det är ju dessa som jag egentligen ska umgås med! Så nu gör jag det!

Har jag fått med alla mina saker nu? Hm det är en tanke som jag funderade över också... att bli dömd för sina handlingar... igår roade jag mig på högsta nivå. Jag älskar verkligen att ge en bild, se hur människor dömer en eller får upp för bilder för att sedan berätta hur det verkligen ligger till och se hur de reagerar. Jag spelar ett spel det heter chronicles. jag tycker det är fantiastiskt för att det bevisar hur styrda vi människor är va tankar åsikter som vi har med oss... vi är präglade och spelet bevisar exakt hur hårt präglade vi är! Så det är med stor glädje som jag roade mig med det... hade inte bara förutsett hur några skulle reagera... skämt kan slå så fel... och kvällar kan förstöras på några sekunder. But thats whats friends are for! När man inte kan fixa själv så har man vänner som fixar åt en=)

Frustration, aggression är saker som går hand i hand... Få verkar förstå mina val, få verkar se det jag ser, så även idag. Det var något nödvändigt, det var ett beslut som behövde tas som skulle påverka framtiden, genom detta blev det ganska uppenbart och en pusselbit föll på plats.

Egentligen så var det rent egoistiskt tänkt av mig, men jag behövde veta och fick veta det jag behövde och kunde enklare fatta beslutet. Därmed så får jag nu anse mig så förberedd som jag kan vara.

vägen till framgång är allt annat än spikrak, well tur att man är den problemlösare man är.

Jag har gjort spärrar, blockeringar. För det finns så otrligt många saker jag inte vill bli påmind om, för det är smärtsamt att minnas och jag bygger nya. Hur släpper man drömmar... drömmar som är för alla andra, men inte för en själv.

Jag tror jag kommer göra människor besvikna, människor jag inte vill göra besvikna, men det kommer de bli. Det slog mig i söndags varför jag inte brukar göra avsteg från vissa saker och h´minnen gjorde sig påminda. Jag skulle inte vilja bli av med dem heller... de har gjort mig till den jag är idag... Sedan om så många tycker att det är så fantastiskt eller att man faktiskt hade kanske blivit bättre på ett annat sätt om allting inte hänt är en annan sak...

Ibland är det skönt att få lite bekfräftelse. Av människor som jag uppskattar... och som uppskattar en tillbaka. De personerna har onekligen blivit färre med åren. Det är inte det att jag har något emot dem... ibland växer man bara ifrån varandra och för att inte förstöra för dem och för att inte gräva ned sig i saker låter man dem gå... och bygger på något sätt upp ett försvar.

Jag tänkte på en händelse i tidig söndagsmorgon som jag kläckte ur mig... att det var något som kom med åldern... hur det var lättare att fastna för någon då... än för någon nu... man väljer mer omsorgsfullt och man bryter mycket tidigare innan det går för långt. Kalla det ytligt, kalla det för player, jag kallar det försvarsmekanism. Har man brutit ned de övriga så kan man få kosta på sig att ha en... Mitt tänk är inte likt någon annans, jag får höra det alldeles för ofta, egentligen borde jag ta illa upp? Är det jag som är "menthal case" eller är det bara så att jag ser orsak och verkan i ett så mycket större perspektiv än de andra att det är därför?

någon gång vart tionde år, så händer det... och det var magiskt. Aldrig varit så trött, och aldrig känt mig så hel på länge och så normal... sen sickade jag när jag borde sackat och det var det.

Och här är vi idag, tuned för framgång, med besluten mer eller mindre hamrade i sten. Fast besluten att inte falla dit igen, eller någonsin istället välkomna - project rockstar.

Well jag kan inte klaga på helgen:D Är det detta som är att göra det bästa av situationen när saker inte blir och går som man tänkt sig? Ja det är det... Trivs jag med det? Ibland och ibland inte, men för stunden känns det faktiskt bra. Ändå saknar jag det.

Som tekniskt egentligen sett är att precis som där sker ett möte där hur mötet uppleves blir själva resultat av framgång eller nederlag. To be continued=)

Så vad hände egentligen igår?! Well jag skylle på FE! fast de menar väl och vem kan säga nej till en kramvänlig F? New fashion gay couple?=)

Hursomhaver, efter ha upplevt en smärre tidsresa, då både tid och rum försvann hastigt på något konstigt vis subway och taxi hem för att därefter inta ryggläge på golvet, dock inte hemma utan hos P och J. Gay seems to be the way:D Well well dagen borgar för nya härliga framgångar och mår man såhär dagen efter och blir så påverkad av så lite - pahtay it is!

En insikt jag fick för några år sedan är det här med framgång. Framgång är något som kan komma i ett antal olika former. En del kommer i hårt arbete, en del med kontakter, en del har talang och ibland är det en kombination och flyt. Som det är nu känns det jävligt grymt, det går framåt på alla fronter, livet börjar sakta men säkert anta den form jag strävade efter för många år sedan och förvandlingen från den fula ankungen till svan närmar sig sitt slut. Det är bara en enda del kvar. Den roliga och enkla delen egentligen, part of being a total ass.

Många gånger säger jag inte vad jag tycker och tänker, jag tänker ja det är ju en fri värld och det är er åsikt och skiter i det, för jag har inte tid att engagera mig i deras småsinta värld eller trångsynta leverne. Men ibland sjunker även jag till sämre nivåer för att många är så äckligt jävla fucked up.

Vad jag däremot stör mig på är när jag håller käften och inte säger det jag tycker tänker, för att jag vet att folk kan ta illa upp och jag ska behöva ta hänsyn till andras tankar och åsikter, när andra ska kunna häva ur sig exakt vad som helst och tro att det är ok och det var inte jag som började, bara avslutade.