återhämtningen har påbörjats.
Jag tycker om att läsa, det kan man väl typ lätt, glasklart konstatera. Igår så blev jag iaf ett soffbord rikare, passar alldeles utmärkt då det förväntas bli en hel del folk härimorgon. Mental notering om att sätta en lapp på dörren.
Nu när febern börjar släppa, alla framtidsplaner och drömmar börjar formas så börjar även andra insikter komma. Det är dags att skifta kapitel. Dags att gå tillbaka till det förra läget och börja kötta och leva igen. Ibland funderar jag... eller jag funderar väldigt ofta på om jag förlorade mig själv. Jag kunde inte vara den jag faktiskt är och någonstans gick det väldigt fel eller faktiskt väldigt rätt. Den sista veckan har det varit så otroligt mycket positiva saker som sagts och hänt att det känns overkligt... Jag har en tendens att falla... jag har en förmåga att verkligen gå all in för något och ja smällen när det inte går som jag vill ska vi inte ens diskutera... för resultatet blir allt annat än sött... De som varit omkring mig i det här fallet har fått beskåda fallet och nu även uppgången och det är skönt att höra att man börjar bli sig lik sitt gamla jag. För hur jag än vrider och vänder på det så hade jag roligare förr, och jag levde på ett helt annat sätt, med helt andra värderingar och jag har tagit med mig en stor stor läxa till framtiden.
Igår var även en udda dag på många andra sätt... på ett sätt kan jag ha blivit vuxen just igår. En märklig känsla. Gammal blir jag den dag jag skaffar barn. Många år dit hoppas jag för min spontana tanke om det är fortfarande "Herregud, vem ska ta hand om vem?!"
Kommentarer
Trackback