Fenomenet att kunna...
säga vad man vill... tyvärr är jag något begränsad på den fronten. De ett antal vänner påpekat det så fint många gånger att jag borde lära mig när jag ska hålla käft och när jag borde tala.... Well egentligen inte riktigt min grej då många anser att jag ser saker mer klarsynt än vad många andra. Eller fel av mig jag ser det inte mer klarsynt, jag ser det ur ett annat perspektiv.
En insikt jag fick för några år sedan är det här med framgång. Framgång är något som kan komma i ett antal olika former. En del kommer i hårt arbete, en del med kontakter, en del har talang och ibland är det en kombination och flyt. Som det är nu känns det jävligt grymt, det går framåt på alla fronter, livet börjar sakta men säkert anta den form jag strävade efter för många år sedan och förvandlingen från den fula ankungen till svan närmar sig sitt slut. Det är bara en enda del kvar. Den roliga och enkla delen egentligen, part of being a total ass.
Många gånger säger jag inte vad jag tycker och tänker, jag tänker ja det är ju en fri värld och det är er åsikt och skiter i det, för jag har inte tid att engagera mig i deras småsinta värld eller trångsynta leverne. Men ibland sjunker även jag till sämre nivåer för att många är så äckligt jävla fucked up.
Vad jag däremot stör mig på är när jag håller käften och inte säger det jag tycker tänker, för att jag vet att folk kan ta illa upp och jag ska behöva ta hänsyn till andras tankar och åsikter, när andra ska kunna häva ur sig exakt vad som helst och tro att det är ok och det var inte jag som började, bara avslutade.
Kommentarer
Trackback
