Building a new Knox
och det har börjat!
Frustration, aggression är saker som går hand i hand... Få verkar förstå mina val, få verkar se det jag ser, så även idag. Det var något nödvändigt, det var ett beslut som behövde tas som skulle påverka framtiden, genom detta blev det ganska uppenbart och en pusselbit föll på plats.
Egentligen så var det rent egoistiskt tänkt av mig, men jag behövde veta och fick veta det jag behövde och kunde enklare fatta beslutet. Därmed så får jag nu anse mig så förberedd som jag kan vara.
och när den tredje reservplanen tar slut?
Ok att första planen skulle gå i lås var ju ett drömscenario, men inte fan hade jag räknat med att de övriga 3 planerna också skulle skita sig. FUCK! Så nu siktar vi in oss på en fjärde plan samtidigt som vi börjar utforma plan nummer fem och sex ifall....
vägen till framgång är allt annat än spikrak, well tur att man är den problemlösare man är.
Narcotic
Det förgångna hur det jagar en, hur villig jag än upplever det så gör det sig påmint. Hon kanske hade rätt... kanske lever jag i det förgångna. Just i glappet där allting var väldigt bra, och där sedan allt spårade ur. Där järngänget var, hur upptäckten och insikten om "det är det här som är livet" det är därför vi lever. Ögonblicken blir allt färre, målen krossas, större mål och drömmar jagas.
Jag har gjort spärrar, blockeringar. För det finns så otrligt många saker jag inte vill bli påmind om, för det är smärtsamt att minnas och jag bygger nya. Hur släpper man drömmar... drömmar som är för alla andra, men inte för en själv.
Jag tror jag kommer göra människor besvikna, människor jag inte vill göra besvikna, men det kommer de bli. Det slog mig i söndags varför jag inte brukar göra avsteg från vissa saker och h´minnen gjorde sig påminda. Jag skulle inte vilja bli av med dem heller... de har gjort mig till den jag är idag... Sedan om så många tycker att det är så fantastiskt eller att man faktiskt hade kanske blivit bättre på ett annat sätt om allting inte hänt är en annan sak...
Ibland är det skönt att få lite bekfräftelse. Av människor som jag uppskattar... och som uppskattar en tillbaka. De personerna har onekligen blivit färre med åren. Det är inte det att jag har något emot dem... ibland växer man bara ifrån varandra och för att inte förstöra för dem och för att inte gräva ned sig i saker låter man dem gå... och bygger på något sätt upp ett försvar.
Jag tänkte på en händelse i tidig söndagsmorgon som jag kläckte ur mig... att det var något som kom med åldern... hur det var lättare att fastna för någon då... än för någon nu... man väljer mer omsorgsfullt och man bryter mycket tidigare innan det går för långt. Kalla det ytligt, kalla det för player, jag kallar det försvarsmekanism. Har man brutit ned de övriga så kan man få kosta på sig att ha en... Mitt tänk är inte likt någon annans, jag får höra det alldeles för ofta, egentligen borde jag ta illa upp? Är det jag som är "menthal case" eller är det bara så att jag ser orsak och verkan i ett så mycket större perspektiv än de andra att det är därför?
någon gång vart tionde år, så händer det... och det var magiskt. Aldrig varit så trött, och aldrig känt mig så hel på länge och så normal... sen sickade jag när jag borde sackat och det var det.
Och här är vi idag, tuned för framgång, med besluten mer eller mindre hamrade i sten. Fast besluten att inte falla dit igen, eller någonsin istället välkomna - project rockstar.
misslyckanden existerar de?
En del hävdar motsatsen, men återigen är vi vid den diskussionen som alltid uppstår, vilken vy du tittar ifrån.
Well jag kan inte klaga på helgen:D Är det detta som är att göra det bästa av situationen när saker inte blir och går som man tänkt sig? Ja det är det... Trivs jag med det? Ibland och ibland inte, men för stunden känns det faktiskt bra. Ändå saknar jag det.
Critical moments.
Håller på och arbetar på en nu rolig teori i mitt skruvade huvud som egentlige härleder från marknadsföringens ädla konst.
Som tekniskt egentligen sett är att precis som där sker ett möte där hur mötet uppleves blir själva resultat av framgång eller nederlag. To be continued=)
One shot, 2 shot and then....
Så asiater är fruktansvärt alkoholintoleranta - uppenbarligen! Eller så är det bara jag som fick extra stor dos av genens om inte kan bryta ned alkohol. Bright side billig i drift! Bad side - nedsupen och det väldigt enkelt.
Så vad hände egentligen igår?! Well jag skylle på FE! fast de menar väl och vem kan säga nej till en kramvänlig F? New fashion gay couple?=)
Hursomhaver, efter ha upplevt en smärre tidsresa, då både tid och rum försvann hastigt på något konstigt vis subway och taxi hem för att därefter inta ryggläge på golvet, dock inte hemma utan hos P och J. Gay seems to be the way:D Well well dagen borgar för nya härliga framgångar och mår man såhär dagen efter och blir så påverkad av så lite - pahtay it is!
Fenomenet att kunna...
säga vad man vill... tyvärr är jag något begränsad på den fronten. De ett antal vänner påpekat det så fint många gånger att jag borde lära mig när jag ska hålla käft och när jag borde tala.... Well egentligen inte riktigt min grej då många anser att jag ser saker mer klarsynt än vad många andra. Eller fel av mig jag ser det inte mer klarsynt, jag ser det ur ett annat perspektiv.
En insikt jag fick för några år sedan är det här med framgång. Framgång är något som kan komma i ett antal olika former. En del kommer i hårt arbete, en del med kontakter, en del har talang och ibland är det en kombination och flyt. Som det är nu känns det jävligt grymt, det går framåt på alla fronter, livet börjar sakta men säkert anta den form jag strävade efter för många år sedan och förvandlingen från den fula ankungen till svan närmar sig sitt slut. Det är bara en enda del kvar. Den roliga och enkla delen egentligen, part of being a total ass.
Många gånger säger jag inte vad jag tycker och tänker, jag tänker ja det är ju en fri värld och det är er åsikt och skiter i det, för jag har inte tid att engagera mig i deras småsinta värld eller trångsynta leverne. Men ibland sjunker även jag till sämre nivåer för att många är så äckligt jävla fucked up.
Vad jag däremot stör mig på är när jag håller käften och inte säger det jag tycker tänker, för att jag vet att folk kan ta illa upp och jag ska behöva ta hänsyn till andras tankar och åsikter, när andra ska kunna häva ur sig exakt vad som helst och tro att det är ok och det var inte jag som började, bara avslutade.
Fenomenet att kunna...
säga vad man vill... tyvärr är jag något begränsad på den fronten. De ett antal vänner påpekat det så fint många gånger att jag borde lära mig när jag ska hålla käft och när jag borde tala.... Well egentligen inte riktigt min grej då många anser att jag ser saker mer klarsynt än vad många andra. Eller fel av mig jag ser det inte mer klarsynt, jag ser det ur ett annat perspektiv.
En insikt jag fick för några år sedan är det här med framgång. Framgång är något som kan komma i ett antal olika former. En del kommer i hårt arbete, en del med kontakter, en del har talang och ibland är det en kombination och flyt. Som det är nu känns det jävligt grymt, det går framåt på alla fronter, livet börjar sakta men säkert anta den form jag strävade efter för många år sedan och förvandlingen från den fula ankungen till svan närmar sig sitt slut. Det är bara en enda del kvar. Den roliga och enkla delen egentligen, part of being a total ass.
Många gånger säger jag inte vad jag tycker
Goddag
Pungspark. Cause I hate every beautiful day!
You cannot change. I cant change.
Its ok, U tried your best. I did my best. I cant change.
Världens bästa dam har födelsedag=)
Så grattis världens bästa mamma!=)
7/8/3 - En minnesvärd dag
Jag mår så fruktansvärt bra i detta nu. Jag vill bara sitta här suga in ögonblicket och känslan av att vara mer i nästintill nirvana. Just i detta nu skulle jag kunna kalla mig för osårbar och oövervinnerlig. En mäktig känsla! Varför denna känsla? Well allting går för tillfället just nu helt exakt i mina planer. Idag om några timmar ska jag iaväg för att avsluta något. Idag var även min sista föreläsning, jag ska ha min sista tenta. Jag ska iväg på två intervjuer, pengar rullar in som de ska nu, mina bekymmer är för ovanligheten mil iväg och ikväll en kväll som var menad som en kväll i goda vänners lag som började lite kaosartat slutade i en ljuv dröm. Kan det vara så lätt? Jag hade den här känslan den dagen jag tog mina sista steg inne på kasernen iBoden, lyckligt vetandes att jag aldrig någonsin kommer sätta min fot inom det området. Dagen jag tog studenten vetandes att jag aldrig mer skulle sätta foten på Rudbeck i en lektionssal, dagen då jag tog examen från Edströmska och visste att jag aldrig skulle behöva åka dit igen, liksom min filkand och magister. Life so high!
Jag vill skriva ned det här, återskapa denna känsla av oövervinnerlighet denna dag denna kväll då allting har gått i min väg, i goda vänner sällskap, där ingen sänker en, där ens vänner höjer än och för en kort stund är den människa man föddes att vara för en kort stund. Bekymmersfri, stark, positiv, som ett skimrande ljus där man går för att man mår så otroligt bra!
Jag önskar att denna dag aldrig skulle ta slut, men det kommer den. Jag hoppas att jag kan leva på denna dag länge länge länge. Karma eller inte, jag förtjänar varje sekund av att må exakt just såhär oförskämt bra!
För första gången på väldigt länge känner jag mig positiv, stark, och faktiskt lycklig. Vetandes att jag skulle inte vilja vara någon annan, ha någon annans hälsa, eller vara frisk. Just i detta nu är jag helt tillfreds med att vara den jag är. Det är en rentav otrolig känsla. Tänk om man kunde må såhär jämt!
underbart! Ordet som inte räcker till!
