ny plan!
Jag har kommit på en ny plan. Hittills så är den felfri. Dags att sätta den till verket!
revisor Sewerin
För ett kort ögonblick=) nice=)
Porrigt!
Hur jag går igång på personliga segrar och framgångar! Nästan så det borde bli brottsligt när de här kickarna sätter in, problemet är att det är allt svårare och svårare att få den här kicken! Precis som med ett vanligt beroende! Dammit!
Alla bra citat är ju redan uppfunna!=) haha men för att stjäla O2, varför inte?!
Sakta, men säkert så börjar allting återgå till det normala. Det bräckliga och temporära svaga tillståndet börjar återuppbyggas och försvarsmekanismerna börjar falla på plats igen. Good for me, otur för övriga världen!
Ett nej är inte alltid ett nej som uttrycket lyder... En person sa att en människa aldrig misslyckas med det den gör, jag hävdar motsatsen. Fast det kan ju vara en personlig åskådning.
Minnesvärt ögonblick av den totala segern!
Jag tänker suga in det här ögonblicket! Det här är ett happyfucking moment forever ögonblick!
För som det är för tillfället så skördar jag så extremt stora personliga framgångar att det är risk att jag kommer börja lätta från marken!
Valentin!
Ett helt klart omdiskuterat ämne. Ska inte ta upp alal tankar om det, men det var en rolig sak som en tjej skrev och det:
Nu när jag är singel är jag lite bitter för att jag inte har någon att fira med, jag får ingen uppmärksamhet eller tecken på att någon bryr sig. FÖrutom mina vänner. Jag antar att hon syftade på en pojkvän...
Å andra sidan fortsatte det sen, men när jag var i förhållande så fick jag visserligen ingen uppmärksamhet eller tecken på uppskattning heller. Jag tycker det får summera min tanke om att gräset inte är grönare på andra sidan.
Personligen firade jag den bästa valentin någonsin. I sällskap med den jag ville. Inga större konstellationer, arrangemang men att umgås med den personen man vill umgås med kunde inte göra dagen/ kvällen bättre. So valentin 2012 it was a win!
sömnens påverkan
Sömn och mat har en sjuk påverkan för mig... dels för att utan sömnen pajar ögonen, utan mat så går mitt humör verkligen i botten.
NU kan det vara så att det kan vara behövligt, att humöret går i botten, inte att ögonen pajar... Mitt humör har på senare tid gått upp och ned lite som en tsunamivåg, exakta orsaker ska inte gås in på. Det är enklare för mig att ta beslut när jag är lite sur, för att jag har förmågan att hålla mina löften. Inte jämt, men i 95% av fallen, en del glöms bort, en del ny information kommer till som gör att löften bryts...
idag verkar vara en bitterhetens dag för många ensamma... Well jag är ensam men inte särskilt bitter... Eller nu kommer många säga emot mig men det är mer ensamheten som stör mig... Det är visserligen inte ensamheten heller... det är mer bristen på vettiga personer att umgås med... Det har en tendens att bli så när jag öppnar munnen och säger vad jag tycker och tänker = sanningen som många inte vill höra så kan de ta lite illa upp... Eller vafan L påpekar det ganska ofta K likaså, men det skulle ju för fan inte behövas om många hade lite mer självinsikt istället för att skyddas av sina försvarsmekanismer!
Jag kan inte... Nehe så googla då. Jag förstår inte, läs igen, be om en förkalring på ett annat sätt... jag orkar inte... men då vill man väl heller inte?! Ursäkterna är många... prioriteringarna få... Jag har tyvärr belönats med handikapp som gör att jag tävlar mot tiden... och kostnaden är smärta. Många säger att träning påverkar och det gör den, bevisligen så utsöndrar kroppen endorfin kroppens egna må bra saker och en viss dos av adrenalin om man tränar sådan saker... Många kbt nissar förespråkar tanken: Om jag skulle dö om en vecka vad skulle jag vilja ha gjort och sagt då? Ren panik uppstår för många då det är så mycket som skulle sagts och gjorts.... Jag känner inte den delen... Jag har utfört mina uppdrag. Jag kan med rent samvete säga att jag tagit hand om det jag velat ta hand om. Förutom en och annan del whoopass som skulle behöva delas ut på sina håll. Men för att vara lite mer mänsklig... varför göra det jag kan göra idag när det går att skjuta upp till imorgon=)
Vems mössa blåser i vinden?
Det känns konstigt. Fyra år har passerat, planerna målen har uträttats och en känsla av: Nu då infinner sig? Drömmen om tanken på familj är borta, tanken på att bo kvar, allt mer infinitiv och sätta nya drömmar och mål känns egentligen som det enda rätta. Det roliga är egentligen vad som är det enda rätta. I en egen värld där viljan att göra rätt, gärna passa in alla bitar så ter sig mitt livs uppdrag oändligt. Att en enbart vill och försöker räcker inte. Jag är övertygad om att en dag så ser fler människor saker och ting ur mitt perspektiv och den dagen tror jag att världen är en bättre plats. Stora drömmar, politik kanske inte vore fel.. Det har varit en arbets helg, jag är förkyld så det sjunger om det. Men i min värld fortsätter man tills man dukar under. Kanske för att jag inte anser mig själv att ha så mycket att förlora. Det talar för att hoppa fallskärm. Självklart finns det dock saker att förlora. Dagen jag förlorade orken att fortsätta, att sätta en gräns för något som var rent ut sagt destruktivt. Trots den insikten så skänker det mig inte särskilt stor tröst att veta att jag övergav tanken och drömmen som jag en gång sett framför mig... Jag såg och ser något i henne som andra inte ser... En önskan om att kunna stänga av känslor vore trevligt. Jag kan inte konsten att gå vidare med saker i livet, jag avundas många den förmågan. Att stega ner några hack vore kanske inte fel? Att ge upp har aldrig varit min grej heller... strategisk reträtt för att slå till ur ett bättre läge är mer min melodi. För första gången så är jag fri. Fri att skapa mitt egna liv, i någon stad i något annat land. Tekniskt sett kan man se det här som min riktiga student. Studenten och de år jag gick miste om som 19 åring. De där åren då man kunde festa, var glatt omedveten om otroligt mycket och såg livet ur ett annat perspektiv. Men nej jag är inte fri, jag är bunden av mig själv. För jag vet vad jag egentligen vill och drömmer om... men det kommer inte att ske. Så det är verkligen dags att överge det förgångna och försöka leva i nuet. Memento vivere, på något sätt lyckades de orden bli lite tomma och ihåliga jag borde ta tag i dem och fyllla dem. För tillfället är frågan mest hur? Förslag tas tacksamt emot. Eller jag försöker fylla dem, genom att umgås med vänner, fortsätta utföra mina mål, jobb, hitta på saker och träna. Dock känns det ganska meningslöst, självinsikt kanske inte är att föredra. Det lär finnas sju försvarsmekanismer, det vore kanske inte helt fel att börja använda sig av dem. Det löser sig som A sa. Det var för längesedan så längesedan och visst löste det sig... bara inte på det sättet man ville att det skulle lösa sig, men klart är att det löser sig.
Gör det för din egen skull...
Människor tror på mycket, en del på gudar, andra på sig själv, en del tror när det behövs och en del tror aldrig.
Egoismen regerar, så kan det verka från vissa vinklar. Många väljer vad de vill se, jag är inget undantag.
I grund och botten anser jag mig vara positivt lagd, dock med mörka inslag. Det bekräftas om och om igen i saker jag gör, saker jag säger och drömmer fortfarande om vissa saker. Mardrömmar och trevliga drömmar.
Snart är en dröm som pågått i fyra år över. Än en gång har jag inte en aning om vad livet kan tänkas välja att ge mig, men jag vet och är övertygad om att vad det än blir så kommer jag göra det till en succe. Det är min grej, insikter som jag förvärvat genom tiden.
Jag vet att jag arbetar mot klockan, en klocka och kamp som jag inte kan vinna, inte som det ser ut idag. Det kommer bli smärtfyllt, men jag kommer komma igenom det. Det finns fortfarande mycket att se och uppleva och med det närmar sig allting som alltid alldeles för fort. Det som gläder mig är att jag möter det med ett lugn om att ha levt självförverkligande. Även om det inte varit en helt rak väg som leder tillbaka till Lorenzos ord.
