thefirewithin

NU kan det vara så att det kan vara behövligt, att humöret går i botten, inte att ögonen pajar... Mitt humör har på senare tid gått upp och ned lite som en tsunamivåg, exakta orsaker ska inte gås in på. Det är enklare för mig att ta beslut när jag är lite sur, för att jag har förmågan att hålla mina löften. Inte jämt, men i 95% av fallen, en del glöms bort, en del ny information kommer till som gör att löften bryts...

idag verkar vara en bitterhetens dag för många ensamma... Well jag är ensam men inte särskilt bitter... Eller nu kommer många säga emot mig men det är mer ensamheten som stör mig... Det är visserligen inte ensamheten heller... det är mer bristen på vettiga personer att umgås med... Det har en tendens att bli så när jag öppnar munnen och säger vad jag tycker och tänker = sanningen som många inte vill höra så kan de ta lite illa upp... Eller vafan L påpekar det ganska ofta K likaså, men det skulle ju för fan inte behövas om många hade lite mer självinsikt istället för att skyddas av sina försvarsmekanismer!

Jag kan inte... Nehe så googla då. Jag förstår inte, läs igen, be om en förkalring på ett annat sätt... jag orkar inte... men då vill man väl heller inte?! Ursäkterna är många... prioriteringarna få... Jag har tyvärr belönats med handikapp som gör att jag tävlar mot tiden... och kostnaden är smärta. Många säger att träning påverkar och det gör den, bevisligen så utsöndrar kroppen endorfin kroppens egna må bra saker och en viss dos av adrenalin om man tränar sådan saker... Många kbt nissar förespråkar tanken: Om jag skulle dö om en vecka vad skulle jag vilja ha gjort och sagt då? Ren panik uppstår för många då det är så mycket som skulle sagts och gjorts.... Jag känner inte den delen... Jag har utfört mina uppdrag. Jag kan med rent samvete säga att jag tagit hand om det jag velat ta hand om. Förutom en och annan del whoopass som skulle behöva delas ut på sina håll. Men för att vara lite mer mänsklig... varför göra det jag kan göra idag när det går att skjuta upp till imorgon=)