thefirewithin

Jag vet bättre än att vara avundsjuk och det är ju inte så att jag missunnar dem något. Ibland kan jag dock känna mig ensam.

just varit sjuk och bilderna är väl mindre smickrande. Ca 4 kg kvar till målet=)

Nu när febern börjar släppa, alla framtidsplaner och drömmar börjar formas så börjar även andra insikter komma. Det är dags att skifta kapitel. Dags att gå tillbaka till det förra läget och börja kötta och leva igen. Ibland funderar jag... eller jag funderar väldigt ofta på om jag förlorade mig själv. Jag kunde inte vara den jag faktiskt är och någonstans gick det väldigt fel eller faktiskt väldigt rätt. Den sista veckan har det varit så otroligt mycket positiva saker som sagts och hänt att det känns overkligt... Jag har en tendens att falla... jag har en förmåga att verkligen gå all in för något och ja smällen när det inte går som jag vill ska vi inte ens diskutera... för resultatet blir allt annat än sött... De som varit omkring mig i det här fallet har fått beskåda fallet och nu även uppgången och det är skönt att höra att man börjar bli sig lik sitt gamla jag. För hur jag än vrider och vänder på det så hade jag roligare förr, och jag levde på ett helt annat sätt, med helt andra värderingar och jag har tagit med mig en stor stor läxa till framtiden.

Igår var även en udda dag på många andra sätt... på ett sätt kan jag ha blivit vuxen just igår. En märklig känsla. Gammal blir jag den dag jag skaffar barn. Många år dit hoppas jag för min spontana tanke om det är fortfarande "Herregud, vem ska ta hand om vem?!"

Så jag vinner inte... jag får egentligen bara inte de resultat jag förväntat mig... vilket självklart måste korrigeras. Är det rätt av mig att bli besviken över icke nådda mål? Självfallet svarar jag. Mja och nja om man ska vara petnoga... Man ger och man tar... man vinner lite land här man förlorar lite land där... konsten är kanske att försöka vinna mer än man förlorar? Dah med det knivskarpa intellektet skulle jag nog bli matematiker... eller försöka se de små slagen som vinns istället för att se det som att kriget förloras... Så jag förlorar kanske några slag nu, men kriget det vinner jag!

Som mina trogna vapendragare har jag en diger samling, nämnd som "de bästa" tillsammans ska vi ta över världen! Eller bara ha ett jävligt roligt liv!

Dörrar har stängts fönster har onekligen öppnats! Sommarens problem är lösta och därmed även ett år framåt. Skönt att en tyngd har fallit av mina axlar. Bara några till så är jag på banan igen - ostoppbar!

Det verkar som om jag drar till mig jobb, arbete, projekt. But quite frankly så är det det jag älskar och tycker om så... vem behöver semester när man får göra det man älskar? Ska även få föreläsa en kvart på jobbet för 20 pers, det var ett tag sen=) ska nog gå bra.

För att vilja vara känslokall och inte känna något så känner jag ganska mycket. Jag hade önskat att du varit vid min sida och delat dessa ögonblick.

när ska jag få ro?

Vad har då hänt? Studierna är nu typ officiellt avslutade. Poängen är i land, en omtenta kvar, men den gör jag så gärna. Väntar på klartecken för en kurs som jag ska gå för ren personligt glädje och rent nöje. Det väcker även en tveksamhet att om jag brinner och tycker att det är så intressant så kanske skulle det varit det jag skulle ha studerat? Tiden får utvisa. Hela livet ligger framför mig och skulle jag försöka så kan jag säkert fixa det på 1.5 år. Med lite vilja.

Annars så har allt faktiskt löst sig ovanligt bra. Jag har mer eller mindre svurit över en soffa i några veckor då mitt vardagsrum varit helt ointagligt och obrukbart på grund av den. Som en blixt från klar himmel så blev jag av med den. Båda blev väldigt nöjda, han för att han fick en riktigt bra prisvärd soffa för ett riktigt bra pris och jag för att jag fick tillbaka mitt vardagsrum. Vad hände mer? Intervjuer bara rullar in som på löpande lovad vare Ford:D

Var i Dalarna fick äntligen se huvudkontoret och jag måste erkänna att jag blev imponerad av det vänliga klimatet. Folk höll upp dörrar för varandra, hälsade på alla som de mötte och verkade ha kul och trivas med varandra. Vi får se om jag lyckas slå mig in... En av de intressantaste som de träffat, well kanske för intressant? Men det visar sig, det var tuff konkurrens, men jag är skolad top notch.

Sedan slog allting till, reservplanerna fick kicka in, ny intervju på torsdagen, lämna in sommarschema imorgon, planerat upp semestern med de bästa och inrekryterad som chaufför för ett vilt midsommar. Det här ser ut att kunna gå till historien som bästa sommaren ever! Det här avrundades med en tre dagars. En tredagars som jag inte gjort elelr haft tid med på flera år. Det satt långt inne men jag överlevde:D Så tack alla för detta! Mr J, framför allt.

Då och då springer jag in i människor som chockar mig. För de ger samma syn på saker som mig... jag blir så ifrågasatt många gånger för mitt tänk, åsikter, och situationer och när jag då helt plötsligt springer in i människor som säger exakt det jag tycker tänker och känner så blir det en känsla av "WOW, jag är inte så ensam som jag trott". Då inser jag att det är ju dessa som jag egentligen ska umgås med! Så nu gör jag det!

Har jag fått med alla mina saker nu? Hm det är en tanke som jag funderade över också... att bli dömd för sina handlingar... igår roade jag mig på högsta nivå. Jag älskar verkligen att ge en bild, se hur människor dömer en eller får upp för bilder för att sedan berätta hur det verkligen ligger till och se hur de reagerar. Jag spelar ett spel det heter chronicles. jag tycker det är fantiastiskt för att det bevisar hur styrda vi människor är va tankar åsikter som vi har med oss... vi är präglade och spelet bevisar exakt hur hårt präglade vi är! Så det är med stor glädje som jag roade mig med det... hade inte bara förutsett hur några skulle reagera... skämt kan slå så fel... och kvällar kan förstöras på några sekunder. But thats whats friends are for! När man inte kan fixa själv så har man vänner som fixar åt en=)