thefirewithin

En lång dag för vår vardagshjälte. Efter tre artiklar, 5 timmars föreläsning, lite innebandy kvällsmat och fullt ös med inlämningsuppiften med sin härliga deadline imorgon tänker jag göra kväller. Planerna är gjorda. Formen gjord och sinnet är målinriktat. Jag är redo för nästa examen! Urrah! I did it my way! Dagens insikt är nätverk och hur det än en gång öppnats en liten port som gjort att jag fått en större insikt om världen och hur den ter sig. Den visar än en gång hur liten människan är och vilket otroligt snävt perspektiv den har. Det är vi få som låst upp denna nyckeln och insikt och som verkar som vi gör och därför skapar succe där vi drar fram!

det är dags att börja packa och ge sig av...

some say... I must learn to kill. Some say... so drink up your whiskey and beer cause u cant stay here. Ett intryck för livet tre regler att leva efter... och det är vad jag gör... Eller försöker iaf... Hur kan jag göra allt? Inte så svårt när allting är rättfärdigat och känns rätt... Det är väl först nu när det inte är rättfärdigat och inte känns rätt som dilemmat uppstår. Tur att jag har mina regler och principer till hjälp. För hur ska jag annars kunna förklara det som inträffade? Svagt ögonblick? Jag är inte svag, stunden infall, jag är inte impulsiv. Vad jag uppenbarligen är enligt vissa är beräknande, slug, listig och manipulativ. Kanske det är svårt att inte bli kallad det om man tar med saker i sina beräkningar och är detaljrik på vad som sker i ens närhet... Och eftersom nu människan är god så innebär det bara att allting som jag gjort är på grund av att jag bryr mig och var omtänksam, se hur långt det räckte. Något har hänt inom mig, jag är känsligare jag ser saker på ett annat sätt. Har jag då blivit svag eller bara mänskligare? Det kan liknas vid en viss Covenant, som behöver sin rutin för att stilla sitt sinne och intala sig själv att det hela verkligen sker, ett litet snedsteg och allting är över och det är det som gör att han finner sig själv. Jag behöver inte finna mig själv, för jag vet redan vad jag vill och drömmer om. Lite enkelspårig bara. Jag önskar... vad hjälper det när det är det som sker som räknas. Så lätt och enkelt - egentligen. I brought it back... en enda anledning till det och ingen annan... Det hjälper mig iaf temporärt.

xxx

hubba hubba...

Benpass igår, kände knappt av det och därför blev det fem km promenad utöver det med bästa paret K. Idag 5 km jogg/lunk och även om jag missade målet med 20 sekunder så var det ändå ett framsteg med tanke på benpasset. Jag tippar därför på att om jag inte kör ett benpass nästa vecka så borde jag komma under målet. Det har även blivit mer kardio och konditionsträning vilket har slagit fint på viktminskningen och vi är nu -2-2,5 och fortsätter mot målet även där. Det känns bra att vara på rätt väg och att styrkan finns kvar, piggheten och ändå lyckas tappa. Målet att bibehålla styrka, allra helst orka mer och samtidigt öka kondition och viktminska är en knepig kombination, men jag verkar iaf vara på rätt väg i mitt experimenterande. Allt tack vare grunder av F och en sjujäkla massa läsande, testande och planerande.

Vad kommer härnäst? Problemet är att jag bryr mig. Jag vore inte jag om jag inte brydde mig. Problemet är att jag inte ska bry mig. Något har antagligen gått paj för alltid och det kommer aldrig bli som förr. Det är en del som jag svär över, för jag anser att det är orättvist. Livet är inte rättvist så mycket vet jag, men bara för ibland för en timme för en dag för en vecka, för en månad, för ett år...

tack för ikväll R och J and the gang! mucho mucho kul! Nästa gång!

återgå till de gamla sunda värderingarna, kasta av sig okets bördor och det eviga dåliga samvetet som förföljer mig. I did good, offrat bra mycket mer än andra så inte den som ska ha dåligt samvete eller fundera. Det får bli deras förlust. Drömmar, mål ambitioner här kommer jag. och med lite hjälp av mina vänner, den bergfasta och envisa delen inom mig som satt mig i problem mer än en gång så kommer det här gå vägen som alltid. Åren har passerat det är dags att börja slå tillbaka. " we will get there, eventually".

har loggat ut... Steve Jobs. Entreprenör, inspiratör och en av de personer jag sett upp till för sin ihärdighet och tron på sig själv.

ibland så är man det ibland inte.. dock hoppas jag att jag är det större delen av tiden. 2 dagar av feber med mardrömmar och säkert mindre kloka inslag sätter sina spår. Idag var första dagen med riktig föda om det nu kan kallas för riktig föda vill säga. Förunderligt hur världen vrider och vänder sig och hur saker artar och urartar sig i sitt liv... förhållanden som tar slut, insikter som slår en, vänner som står kvar, vänner som finns där utan att behöva finnas där jämt. Framtiden ja... den som jag ägnar så mycket tid åt att jag antagligen glömmer att leva i nuet. Tur att jag etsade in det för att påminna mig... Det är inte fel att ha roligt, jag anser nog bara att många människor har det alldeles för mycket istället för att göra det de borde. Fast å andra sidan har de inte gått igenom och svurit heligt vid allt och jag är inte den som bryter löften. Därför det ska mycket till innan jag lovar:D Det är lustigt... jag har inte tänkt eller sett mig som långsint. Får nog ta tillbaka det... Har inte släppt militären och det som hände där än... och ärligt talat så ser jag ingen anledning till det heller. Det sägs att militären gör män av pojkar. Well jag kom därifrån på kortare tid än många andra, många insikter rikare om mig själv och vad en människa är kapabel till.

fleesing to death.... hur bra kan det vara om man får ökad puls av antingen alvedonen eller mollepecen? borde jag oroa mig? Nah allt löser sig=) Dock är det en jävla massa som ska lösa sig... but we will get there eventually.

så nu vet jag och får anpassa mig efter det. Ibland har mamma rätt.

en sådan där dag när man inte skulle gått upp ur sängen. Börjar bli lite för mycket att hantera. Kan all skit bara ta slut någon gång och inte bara fortsätta ramla in i ens liv...