thefirewithin

Det blev operation lite annat osv och jag tänkte... nu tar vi det lite lugnare. Faran med detta är att jag mer eller mindre gått in i träda. Skrämmande, aldrig gjort såhär lite och jag mår verkligen inte bra av det! Är det ett tecken på att man annars gör för mycket och är stressad eller är det än en gång tankens kraft och min känsla av att tiden håller på och tar slut?

Några dagars väntan så börjar nu Pelles egna lilla internutbildning=) Beväpnad med ett gott tålamod, lite kunskap och google till min hjälp=) ska väl fan gå bra, blev inte tappad som liten och klarar jag av en statistik kurs ska jag väl klara av detta! en liten minnesnotering åt mig själv.... notera här min iver och positiva anda... För när grejerna kommer monterandet tar vid så kommer den antagligen att dippa.... men det blir grymt när jag är klar!

fått arslet ur vagnen och investerat i en bok som jag har mycket kär och tycker mycket om. Hoppas att den anländer imorgon=) En bok alla människor borde läsa och fundera över dess innehåll!

En fråga som jagat mig i några år och som jag visserligen vet svaret på, men ändå får sucka på huvudet åt ibland och gilla läget. Nytt projekt startades ikväll. Jag och J ska försöka oss på något jag inte gjort förut. Förhoppningsvis med lite hjälp av en viss J. Spännande! en lite rolig sak sådär lagom på sidan om=)

Veckans äventyr och eskapader och uppståndelser är över. En snabb summering. Måndag allt verkar ha gått vägen och vi verkar läka fint. För tidigt att säga hur det gått, men det känns bättre än förra gången. Tisdag anländer i tid. I representabelt skick. Stiftar bekantskap med en Åhlenare utanför och springer in i U som arbetar där. Åker in och kommer ut 45 minuter senare. Lite fundersam över hur det gått och hur de tolkat svaren jag gett. Något som stör mig är en fråga om hur jag planerat min framtid om två år. Ärlig som jag är så sa jag sanningen: Vill du ligga med mig då? Att vara på ett ställe i tio år, kämpat klart 2 examen, pluggat extra i några ämnen och gått på x antal seminarier för att mer eller mindre ha allt som krävs. Vore det högst snöpligt att falla på mållinjen. På just den frågan. Klippt och skuren för jobbet, MEN. Finns egentligen inga men, jag är jag. Jag står aldrig och faller med bara en utväg, jag har tre andra lösningar. Om detta inte gills så får det helt enkelt stå för dem. Ge mig ett anbud jag inte kan tacka nej till. Jag vet vad jag vill, jag kommer nå dit jag vill för det är hemligheter som jag lärt mig genom livet. Frågan är sedan om de är med mig eller mot mig.

den 10 juni är en minnesvärd dag på otroligt många sätt. För många är det studenten som hägrade och som för så många en gång i tiden gissar jag på att jag tog min studentexamen den dagen. Just studentdagen på flaket skrikandes åt Tyson hoppandes som en tok gav jag mig själv ett löfte om att aldrig plugga igen. Jag var så sjukt skoltrött och allt annat var roligare än studier och jobb ja det hade jag redan. Skolan var över och världen låg för mina fötter och jag kunde anse mig själv som fullärd. Nu var det midsommar som väntade och därefter militären. Sen gick nog allting fel som kunde gå fel... Många de flesta i min närhet vet historien. Bitterheten, ilskan, och förmågan att inte kunde släppa det är fortfarande kvar. Dock ligger det i träda och blommar upp då och då, som en påminnelse för mig själv om varför jag är som jag är när jag inte blev som jag blev. En gång i tiden var jag också ganska bekymmerslös, ansvarslös och brydde mig inte om så mycket. Tills allting mer eller mindre rasade. Åren stals, tid som aldrig kommer komma igen. Nätter av röd dimma av smärta, otaliga tester och prover, mottagningar och idioter till människor som inte ska komma i närheten av människor, men även en glimt av människor som hittat rätt och gör det som de är bäst på. För att nämna några Ringström, Sundström, Amin och en Grönwalls. Jag kommer än idag ihåg hur rädd jag var för den gigantiska nålen som skulle in i ryggmärgen och rädslan för när jag inte kunde kontrollera kroppen längre när nålen går in i nerver i ryggen och in i märgen. På sätt och vis är jag glad att jag inte visste om det ibland är det bästa att inte veta och bara få uppleva. Idag visserligen begränsad, men sparkar och slår hårt än, kanske ännu hårdare än förr. Sinnet är vässat, kroppen stärkt, och kunskapen fylls på stadigt. Nu glider jag iväg som alltid när jag börjar tänka tillbaka. Iaf de tre åren är över, vadet är över. En stor press om att prestera och bevisa för mig själv vad jag är gjord av är över. den tredje utbildningen är klar och lektionen som tigermamman försöker lära sina barn är över... Vetskapen om att jag kan och tror på mig själv är en vetskap som ingen kan ta ifrån mig. Ikväll ska det firas som om det vore 2002 igen.

hösten, vintern och vårens semester är över och det är dags att börja arbeta på allvar. Har nu ett nytt projekt som ska börja löpa från och med sommaren. Fast vi får se... det blev visst lite invändningar från ett håll. Fast aldrig brytt mig förr så varför nu... jag har en plan. axeln verkar ha läkt! äntligen jippi! faktiskt... 85 kg tio tre set. Mycket upphetsande. Gått ned mig känns det som, men denna gång har tiden inte riktigt räckt till. Större fetare än någonsin=) Grupparbetet har förstört mig. Kan vara först idag som jag förstått innebörden av att du kan leda kon till den där jävla hon, men inte tvinga den att dricka. Well en ko som inte producerar går till slakt. Mycket enkelt. Räkna ut resten själv=)