thefirewithin

Jag har ingen ide om hur detta ska lösas... hjälpen man får är ju minst sagt värdelös även om de kanske menar gott? Vad jag ska göra? eller göra av kunskaoen? eller hitta företag som är villig att satsa på en?

jag har alltid vetat mitt värde på ett sätt... nu är det väl ändå första gången som jag börjar tvivla på det också... det blir så fknepigt att förklara det hela... och vem skulle vilja ta en risk? Jag inser att det här kommer bli ett problem utan dess like...

Inget går för tillfället som planerat. Jag behöver trygghet och mina väl utstuderade planer... förbannat vare det hela... och jag avundas och drömmer om det som andra ser som självklarheter i sin värld. Fången i denna fördöma kropp, given dessa värdelösa möjligheter att utföra de drömmar man har... Det finns en lösning en väg att kringgå det hela... jag ser det bara inte för tillfället...

Skulle det finnas experiment så skulle jag gladeligen hoppa på det... kan omöjligt bli värre eller öka på smärtan. It would be just another day in paradise.

Min plan har gått om skogen för tillfället, jag smider nya. Den här gången hade jag ingen reservplan, ingen easy fix men jag har väl börjat vänja mig... Anpassa eller gå under.

Jag avundas många människor, de verkar ha så otroligt icke komplicerade liv. Eller min syn är visserligen att liv blir vad man gör dem till... så vi återvände till det idag... Jaha det gick inte vänster då testar vi höger... varför komplicera det... Drömmer kommer drömmar går... det här året har onekligen varit en bergochdalbana som heter duga.... Och jag trodde ärligt talat inte att det kunde bli värre, men livet har onekligen påvisat mig det gång på gång på gång att joho då! det kan alltid bli värre... Kalla mig överlevnadskonstnär? eller bara en som gör det jag måste för att överleva och nå mina mål och drömmar. För drömmar har jag och mål får bytas ut allteftersom man märker att de inte går att uppfyllla eller allt eftersom saker förändras. Enbart en dåre skulle fortsätta mot mål som inte går att nå... utan för den delen ge upp alldeles för enkelt.

Dessa mål är bara lite knepigare att nå, det betyder bara att jag kommer få kämpa lite hårdare än alla andra.

RA!

Jag är trött... jag är för ovanlighetens skull väldigt bitter. Bitter på den orättvisa som jag upplever att det här livet för med sig...

Jag tror att en del uppfattar mig som någon sorts bessewisser, och att jag månag gånger skiter i saker som andra kan anse är viktigt och problematiskt. Well så är inte fallet... I got my shit together, det är dags att resten av världen får det också.

Vet vad du vill och ge dig in på det, men kom inte och gnäll när det blir lite bumpigt.

min teori om att människor enbart lär sig genom smärta och erfarenheter gör sig än en gång påmind. Knappt 1 vecka fick man ha sin leksak ifred, nu pryder en liten buckla den. Världelös är vad personen är och inte ens har vett eller etikett att lämna en lappjävel. Därför ligger nu en kofot i min bil. Nästa gång då....

 

imorgon går kuvertet. Nya planer har gjorts,  och något nytt har påbörjats RA!

Något jag jagat i evigheter känns det som... funnit det för att förlora det.

Denna vecka har varit omtumlande. Äntligen kom det efterlängtade beskedet. De fyra åren är verkligen över. Jag knäckte dessutom till med ett riktigt bra betyg. Det kom som en bekräftelse på något jag antagit sedan länge... att så länge jag bara kör 100% så blir det bättre än att köra 175%. Ni som känner mig vet hur jag dock älskra att tänja på gränser prestationer. Orka mer... aldrig vila. Denna AV.

Men nu är det färdigt... dags att försöka lösa nästa dilemma.

Jag anser mig ha bevisat en gång för alla kapaciteten som bor inom mig och hur rätt attityd kan vara bland det viktigaste vi har i livet.

För tillfället ler jag som Jokern! Do u know how i got these scars?!