thefirewithin

Det har varit en händelserik dag. Mycket föreläsningar, tyvärr mycket som var mindre bra.

Det började med att jag var iväg på en säljarutbildning. Citysamverkan har tagit fram en plan för att bättre säljande city och detta stöds med Eu pengar... Gratis är gott... fast å andra sidan har vi lärt oss att det finns inga gratis karuseller.

Nåja detta varade i tre timmar. Som jag trodde skulle gå fort och som enligt andra kollegor var en riktig "ögonöppnare". Lite förväntansfull tack vare det uttalandet gick jag alltså dit. Sitter mina tre timmar och kan bekräfta sanningar som jag upptäckt tidigare -  att antingen är jag numera för påläst, om det sedan är ett intresse eller om det sedan är tack vare högskolestudier eller arbetslivserfarenhet vet jag inte.

Dock så lämnade de tre timmarna mig mycket att önska och en känsla av tre bortkastade timmar infann sig då mitt tentaplugg blev lidande, men i min tröst så kunde jag gå igenom kbr i huvudet istället. Jag kan inte påstå att jag höll med föreläsaren om allt han sa, men det får vara hans åsikter. Det går tvärtemot vad böcker och teorier säger och jag har faktiskt mer tilltro till Koetler och Axelsson än en som har arbetat sig fram till vissa insikter och sedan står och föreläser om dem. Min vilja att försöka påpeka att det inte går att ha 100% nöjda kunder vars önskningar är tillfredsställda och nöjd med butikers service var något som viftades bort, då var det uppenbarligen fel på attityden?

Kontrollteorin gav han intet föga heller för och sa att det är bortförklaringar, eller dåliga ursäkter. Well kalla det vad han vill, men kan jag inte påverka något så anser jag heller inte att jag ska ha ansvar för det. Sunt förnuft, anser jag. Ex kan jag inte påverka vad inköparna ska köpa in för pris ska jag heller inte ha något ansvar eller behöva ta ansvar för det... Något jag liknat många gånger vid vår butikslayout: Den får mycket kritik, men då jag inte byggde butiken, är utbildad inom ämnet, kan påverka konceptet som nu ligger till grund, så det enda jag kan göra är att ge den hjälpa den personen till rätt person där han kan framföra kritiken och där det förhoppningsvis hjälper. Att han skäller på mig eller framför det till mig hjälper föga. Kontrollteorin, något jag försöker efterleva.

Ska försöka se om jag kan byta grupp till att få gå chefsträffarna istället, det kanske är kaxigt och arrogant och en smula brist på ödmjukhet att skriva såhär, men jag tror att jag växt ur rollen som säljare och istället bör inta en roll som ledare.

Idag bekräftades även flera sanningar som jag dragits med i många år. En av dem till exempel är viljan att förändras och förbättras. Det var roande att se hur många som satt där och när frågan kom: Gillar ni förbättringar? Förnyelse? Alla svarar med ett ja, utom en. Det kryper sedan fram att de inte gillar förändringar, och att de dömer människor platser innan de ens gett dem en chans. Så mycket för nytt och förändringar.
Vart ska vi äta lunch? Vi går till xxxx där är det bra. Vad ska vi äta ikväll? Vi tar xxxx för det är gott.

Fråga er själva när ni senast provade något nytt på en meny? Ett nytt ställe att äta på? Hälsade på en främling?
Det var rent hyckleri att sitta där och lyssna på dem säga ja och därefter en efter en svara, nej vi gör det vi alltid gjort, vi går dit vi alltid gått. Den enda som sa nej är jag. Pga jag vet att människan är ett vanedjur, människan tycker om ordning och reda, att förenkla, saker som är logiska, sin "comfort" zone. Jag har kämpat mot dessa fördomar många år nu.

Min eviga fråga består: När har du inte tid att bli en bättre människa?

Så seminariet hade säkert varit bra, om jag inte arbetat så länge som jag gjort, arbetat med det jag arbetat med, studerat och haft det som ett fritidsintresse. Det roar mig dock att se människor som reagerar så snabbt och enkelt på det de gör och presenterar. Hur lätt de accepterar "nya" sanningar, och glatt utropar ja, ja och ja till allt. Att han var duktig råder ingen talan om, men när jag ser hur lätt människor tar till sig saker och inte vet eller kan mer så är det inte konstigt att Hitler lyckades med det han gjorde.

Därefter Mdh, det var högvarv. Mycket intressant informationsinsamling, vilket påminner mig om att jag ska skicka in ansökan för magisteråret. Ni läste rätt, jag tänker ge mig in på det fjärde året och därmed gäller fortfarande det gamla vadet, att jag redan bekräftat och vunnit det gamla gör mig inget, detta är en ren bonus bara för att jag kan. Bara för att jag är jag.

Det är många järn i elden nu, det bästa med att jag hittat en grupp som jag trivs med är att de faktiskt har intressanta tankar och lärt sig något av vår tid i skolan. Dvs det går faktiskt att diskutera och få ideer av dem. Var mina studier slutar är en bra fråga, och hur mycket jag lär mig en ännu bättre. Studier finns alltid kvar och tre år för sjukgymnast är en kort tid, dessutom behöver jag inte legitimationen för sjukgymnast så det är egentligen 2,5 år, jag misstänker också att jag inte behöver vissa delar i andra året då en kurs är klassisk massage som jag faktiskt redan har. Dvs jag behöer nog max2 år för att lära mig det jag vill veta, om ens det.

Måste även driva klart utbildningsledare. Jag har dock planer för det mesta och ideer så this is surely a win.

Jag gick på ett seminarie - vem får jobben. Kan konstatera att människor "rekryterare" dömer en väldigt snabbt också. Samt att deras syn på 80 talisterna är att vi byter jobb ofta, är lata, mm. Generalisera nej nej inte alls...
Nu får jag ju anta och visa lite förståelse för dem att de säkert är lite less på sitt jobb, tänker negativt om vad man har framför sig... slarver som inte vill och kan engagera sig etc... Jag ställde en fråga om de ansåg de ansåg att 80 talisterna är dåliga på att bygga sitt egna varumärke och får tillbaka ett halvsnäsigt svar om hur jag vill bli uppfattad, svarar på det och får tillbaka att 2/3 av det jag sa stämde, dock inte energisk då jag bara ställt en fråga. Intressant dömd för att man frågar en fråga och direkt antagen att man skulle vara arbetssökande? Visserligen inte så konstigt då seminariet handlade om det, men om personen skulle känna mig överhuvudtaget skulle hon veta att jag om någon inte saknar arbete eller saker att lägga ned min tid på. Så Manpowers rekryterares trångsynthet gör att jag inte gillar er. En annan sak som jag fann lustigt är att hon säger att hon vill att man ska vilja jobba hos dem, men att man inte kan få sitt drömjobb direkt och därför får ta ett annat jobb under tiden, ett jobb som man egentligen itne vill ha... men då vill man ju egentligen inte arbeta hos dem?! Cirkelargument?!

En annan sak som jag faktiskt tänker ta på mig är att jag nämnde varumärkebyggande vilket ledde fram till en hätsk debatt om facebook. Att rekryterare googlar på dem hittar bilder på facebook och dömer en pga det... Nu ska man inte få ha en fritid heller?? Festbilder ska inte läggas upp för det är saker som kan få dig bortsållad... Jaha så vad har ens arbetsgivare med ens fritid att göra? Storebror komplexet? Jag förstår tanken, men är chefer/ledare så puckade icke förstående att man gör roliga saker på sin fritid som kanske sticke ri andras ögon? bara för att de inte tycker det är ok!?

Vart världen är på väg lär tiden utvisa, men visst blir man lite mörkrädd.