take me out...
If I was... bold enough I would...
lovely. Beslutet är taget... Det känns faktiskt bra... Eller om det är det jag försöker intala mig... De senaste dagarna har varit en fin berg och dalbana, men det är nog rätt... det här också. Otroligt hur mycket rätt det blir på sistone, men som känns så otroligt fel.
Skratt jag önskar att dagarna ska gå, det känns så fel att tänka så, men för tillfället känns det att jag blir vinnare först när dagarna löper på. Kanske därför jag tänker så mycket på framtiden, det är trots allt där jag ska spendera en väldigt lång tid. Leva i nuet vore en bra grej, men för tillfället är nuet inte en plats där jag klarar av att vara.
Det är roligt med tid... saker, prioriteringar som en gång i tiden kändes som det viktigaste förändras. Tänk om man vetat det man visste idag, men när man var så mycket yngre? Och att jag än idag, blir mer eller mindre uppläxad av visdomsord från min farmor. Kanske är det först i denna ärorika ålder jag förstår den sanna innebörden av dess ord? Eller är det kansek så att det gömmer sig en ny insikt och aha upplevelse som kommer när jag är ännu äldre?
På ett sätt är det lättare att vara ung, på det sättet att man inte har lika mycket att förlora, eller iaf inte jag. Det slog mig ganska exakt för sex sju månader sen en blixt från en klar himmel en morgon eller om det var en natt i mitten av juni, att det var första gången som jag kände att jag levde och att jag faktiskt hade något att förlora. Jag har något att förlora idag också, såklart. Någonstans på vägen från att ha varit 20 så känns det läskigt nog på något vis att jag blivit brrrr vuxen.
Idag skickade jag in en nyskriven ansökan. Får se om min statistik håller i sig=)
Vad mer? Tjaa... en sak är bra som jag upptäckt. Det är att jag fortfarande är den lilla killen från sexan som förälskar mig i saker och tänker på de andra före mig själv. Jag kan ha lyckats kombinera det bästa av två världar.
Vad är det bästa när drömmar slår in? att man kan börja jaga nya drömmar?
well nu har jag en dröm, den bästa jag någonsin kommit på. Det bästa är att den kommer bli sann, för det ser universums lagar till. Jag hoppas att den blir sann, den dagen startar förhoppningsvis det största projektet och äventyret någonsin.
Skratt gick tillbaka ett halvår och insöp minnen, bästa sommaren någonsin! Kanske börjar jag förstå en sak som farmor berätta om... att hon många gånger levde på minnena. Det här minnet, ojoj.
varför skriver jag? Just för tillfället för att jag helt enkelt mår bättre av det=)
lovely. Beslutet är taget... Det känns faktiskt bra... Eller om det är det jag försöker intala mig... De senaste dagarna har varit en fin berg och dalbana, men det är nog rätt... det här också. Otroligt hur mycket rätt det blir på sistone, men som känns så otroligt fel.
Skratt jag önskar att dagarna ska gå, det känns så fel att tänka så, men för tillfället känns det att jag blir vinnare först när dagarna löper på. Kanske därför jag tänker så mycket på framtiden, det är trots allt där jag ska spendera en väldigt lång tid. Leva i nuet vore en bra grej, men för tillfället är nuet inte en plats där jag klarar av att vara.
Det är roligt med tid... saker, prioriteringar som en gång i tiden kändes som det viktigaste förändras. Tänk om man vetat det man visste idag, men när man var så mycket yngre? Och att jag än idag, blir mer eller mindre uppläxad av visdomsord från min farmor. Kanske är det först i denna ärorika ålder jag förstår den sanna innebörden av dess ord? Eller är det kansek så att det gömmer sig en ny insikt och aha upplevelse som kommer när jag är ännu äldre?
På ett sätt är det lättare att vara ung, på det sättet att man inte har lika mycket att förlora, eller iaf inte jag. Det slog mig ganska exakt för sex sju månader sen en blixt från en klar himmel en morgon eller om det var en natt i mitten av juni, att det var första gången som jag kände att jag levde och att jag faktiskt hade något att förlora. Jag har något att förlora idag också, såklart. Någonstans på vägen från att ha varit 20 så känns det läskigt nog på något vis att jag blivit brrrr vuxen.
Idag skickade jag in en nyskriven ansökan. Får se om min statistik håller i sig=)
Vad mer? Tjaa... en sak är bra som jag upptäckt. Det är att jag fortfarande är den lilla killen från sexan som förälskar mig i saker och tänker på de andra före mig själv. Jag kan ha lyckats kombinera det bästa av två världar.
Vad är det bästa när drömmar slår in? att man kan börja jaga nya drömmar?
well nu har jag en dröm, den bästa jag någonsin kommit på. Det bästa är att den kommer bli sann, för det ser universums lagar till. Jag hoppas att den blir sann, den dagen startar förhoppningsvis det största projektet och äventyret någonsin.
Skratt gick tillbaka ett halvår och insöp minnen, bästa sommaren någonsin! Kanske börjar jag förstå en sak som farmor berätta om... att hon många gånger levde på minnena. Det här minnet, ojoj.
varför skriver jag? Just för tillfället för att jag helt enkelt mår bättre av det=)
Kommentarer
Trackback
