thefirewithin

Är en person någonsin helt objektiv? Jag ställer mig den frågan. Det finns två sidor av ett mynt, finns det även en tredje?

Någonstans i mitt sinne försöker jag alltid skapa logik, ett samband. Hjärnan snurrar på maler tills det verkar vettigt. Saker jag inte förstår lagras för att funderas över vid ett senare tillfälle.

Det gör att jag ägnat en ganska stor del av att lära mig saker och faktiskt tycker det är kul, motgångarna föder framgångar.

Kärlek föder hat, hat föder kärlek. Yin och Yang. Balans och harmoni, inget jag faktiskt tänkt över i några större utsträckning. Jag har haft mer hm påträngande saker att fundera över. Dock börjar det nog närma sig en ny resa med en helt ny rada insikter.

Lär man någonsin lära känna sig själv? Är det en styrka att kunna erkänna och inse att man trots allt bara är mänsklig? Om man lite omänskligare än de flesta andra?

Träning idag. Brösten fick sig en jäkla salva. började med bänk, får vara nöjd faktiskt. Sned och rak hantelpress, samma vikter som förr, samma antal. Bänkpress igen utöver schemat, tätt grepp och lätt vikt. Avsluta med 2 cable cross övningar. Triceps pass, bra vikt, bra antal reps, och ett bonus pass för magen. A sa något till mig för någon vecka sedan som ajg faktiskt funderade över och finner att det existerar en viss sanning i. Tror det är något som går att applicera på andra delar av livet också.

Jag är vad jag är, jag blir vad jag blir och vad det blir är mitt val. Än en gång har jag bytt färdriktning, leder denna väg mig rätt? Bara tiden kan utvisa.

Dagen avslutas med en tanke på A, var hon än befinner sig: Harraka harraka haina barraka. En dag kanske jag tar samma väg samma steg. Vet bara att det inte kommer ske imorgon=)

Det finns en anledning till att jag har en hatkärlek till morgnar.