thefirewithin

Feber känns som om jag är döende. Mitt jävla knä spökar fint från tider jag glömt, ryggen känns som om jag vore Igor med en fet puckel, armbågen äckelsena svider och bränner och mina ögon... min arma ögon. En viss rädsla för om det är den här smärtan som väntar. Men det handlar om framtiden förhoppningsvis en dag som kommer vara långt långt långt ännu längre fram... pressa igenom skiten som förr bara. Ett trevligt samtal från A, påminde mig också om gamla tider. Alltid dessa gamla tider, på ett sätt var det alltid lättare förr, man har redan genomlevt det och har ett facit i hand... Å andra sidan är det en hel del som spökar som jag till viss del ångrar och som jag på något sätt ska leva med. 2011 har inte varit året jag förväntade mig. Det existerade en positiv framtida tanke om att det skulle bli mitt år... Då menar jag verkligen mitt år. Kan man säga att det nu inte riktigt blev så? Och ändå blev så fast på ett annat sätt? Får sätta min tillit till 2012. Menar om året avslutas på det här sättet så måste ju verkligen 2012 bli just awesome!