Du är aldrig ensam...
I lägen som dessa är jag otroligt glad för mina resor... Jag har lätt att träffa människor och skapa vänner. Mitt sinne är inte särskilt tungt särskilt länge. Nu vet jag att minst en kommer ha åsikter om detta, men jämfört med många andra? Jag bor där jag bor, jag gör det jag gör och jag har ingen större ångest över det. Vet vad jag ger mig in på och i de flesta fall så accepterar jag följderna.
Jag behöver väldigt få, ingen känner mig särskilt väl, det finns väl en eller två. Jag släpper få in på livet och jag besvarar knappt frågor har jag fått höra, well det är jag... de som släpps in är helt enkelt få. Naturligt skydd kanske?
I veckan skulle jag gjort som vanligt och bara glidit undan.
Jag skulle säga att min kära mor och far gjorde ett gott jobb när de uppfostrade mig och jag är stolt över att ha dem som föräldrar. En hel del har jag även åstadkommit på egen väg, men jag tror att om fler hade haft föräldrar som mina så hade världen varit en bättre plats. De har iaf lärt mig vad som är rätt och fel och själv har jag lärt mig att jaga och förverkliga mina drömmar. Ibland är drömmarna just drömmar. Jag ville så mycket, men det är det vackra med den fria viljan. Du kan aldrig tvinga någon att tycka om eller älska dig och om det gått hade det knappast gått att kalla det kärlek. Det påminner mig om att jag aldrig sagt till dem att jag älskar dem. Det är egentligen så självklart att det inte behövs sägas, men ärligt talat så är jag rädd för att säga det. Så i skrivform. Mamma pappa jag älskar er och jag kommer göra er stolta. Eh stoltare=) Jag vet att jag ska göra stordåd ute i världen=)
"När man läser detta låter det för bra för att vara sant". Well det stämmer, jag är för bra för att vara sann. Genom alla mina galna påfund, som styltor gymnastik, jobb, resor, studier gör det mig till en av de mer unika personer som vandrar denna jord. Jag har fått lära mig den hårda, brutala smärtsamma vägen. Kanske en av de bästa lärarna.
I only want to be with U - Volbeat=) Me like!
För att citera en gammal vän: Game on!
Jag behöver väldigt få, ingen känner mig särskilt väl, det finns väl en eller två. Jag släpper få in på livet och jag besvarar knappt frågor har jag fått höra, well det är jag... de som släpps in är helt enkelt få. Naturligt skydd kanske?
I veckan skulle jag gjort som vanligt och bara glidit undan.
Jag skulle säga att min kära mor och far gjorde ett gott jobb när de uppfostrade mig och jag är stolt över att ha dem som föräldrar. En hel del har jag även åstadkommit på egen väg, men jag tror att om fler hade haft föräldrar som mina så hade världen varit en bättre plats. De har iaf lärt mig vad som är rätt och fel och själv har jag lärt mig att jaga och förverkliga mina drömmar. Ibland är drömmarna just drömmar. Jag ville så mycket, men det är det vackra med den fria viljan. Du kan aldrig tvinga någon att tycka om eller älska dig och om det gått hade det knappast gått att kalla det kärlek. Det påminner mig om att jag aldrig sagt till dem att jag älskar dem. Det är egentligen så självklart att det inte behövs sägas, men ärligt talat så är jag rädd för att säga det. Så i skrivform. Mamma pappa jag älskar er och jag kommer göra er stolta. Eh stoltare=) Jag vet att jag ska göra stordåd ute i världen=)
"När man läser detta låter det för bra för att vara sant". Well det stämmer, jag är för bra för att vara sann. Genom alla mina galna påfund, som styltor gymnastik, jobb, resor, studier gör det mig till en av de mer unika personer som vandrar denna jord. Jag har fått lära mig den hårda, brutala smärtsamma vägen. Kanske en av de bästa lärarna.
I only want to be with U - Volbeat=) Me like!
För att citera en gammal vän: Game on!
Kommentarer
Trackback
