Update... en dålig sådan.
skratt gång på gång hör jag samma sak... det vore onekligen lättare att lära känna mig, om jag öppnade upp mig lättare. Det är för just dessa situationer som jag inte gör det... När saker inte vill riktigt som jag vill och när motgångarna skapar obalans och gamla spöken virvlar upp till ytan. För egentligen är jag samma person jag alltid varit, nu bara lite bättre på vissa fronter. Drömmarna är dock desamma.
Jag har så otroligt många dåliga sidor... temperament, tålamod, envishet, svårt att säga a och b, hoppar helst till c, allting som handlar om att dela med sig av något av vad jag tycker, tänker och känner är svårt. Vilket också leder till att jag avskärmar mig med flit och gör det som inte kan skada mig, plugg och jobb. Då och då springer jag in i delar som ntresserar mig för att än en gång finna en återvändsgränd. En dag hoppas ajg hitta en väg som inte är en återvändsgränd och tills dess fortsätter sökandet och jakten. Grunden är så att säga lagd... Vore ju fantastiskt om jag någon gång kunde nöja mig med det jag har... men om man inget har? när nöjer man sig då? Eller om man egentligen har allt? Som mig... har allt, men ändå inget. Eller den som hade allt för en kort stund?
Det är som jag alltid tyckt och tänkt... saknar inte det man har förrän det är borta och för tillfället hade jag behövt någonting som muntrat upp mig. Går inte alltid att vara på topp, det här är onekligen en sådan dag.
Kanske är alla tankarna för att jag känner mig tömd på energin och för att jag är så sjukt trött för tillfället. Vilket osökt leder mig till att tänka på J, hon gjorde allt, var uppe med tuppen för att sköta om sin häst, började driva ett stall, samtidigt som hon pluggade 100% och arbetade helgerna. Sådana här dagar och stunder är hon saknad på jobbet, en efter en har de slutat och av någon anledning är det inte lika kul att heller att gå dit. I min värld kan hon betecknas som stålkvinnan och jag kan betecknas som dess ärkefiende Dr Whine...
Nu vill jag att det ska bli julafton, det innebär iaf att jag kommer få ha några timmar ledigt... tills dess är det dags att spika i den sista spiken i kistan.
Jag har så otroligt många dåliga sidor... temperament, tålamod, envishet, svårt att säga a och b, hoppar helst till c, allting som handlar om att dela med sig av något av vad jag tycker, tänker och känner är svårt. Vilket också leder till att jag avskärmar mig med flit och gör det som inte kan skada mig, plugg och jobb. Då och då springer jag in i delar som ntresserar mig för att än en gång finna en återvändsgränd. En dag hoppas ajg hitta en väg som inte är en återvändsgränd och tills dess fortsätter sökandet och jakten. Grunden är så att säga lagd... Vore ju fantastiskt om jag någon gång kunde nöja mig med det jag har... men om man inget har? när nöjer man sig då? Eller om man egentligen har allt? Som mig... har allt, men ändå inget. Eller den som hade allt för en kort stund?
Det är som jag alltid tyckt och tänkt... saknar inte det man har förrän det är borta och för tillfället hade jag behövt någonting som muntrat upp mig. Går inte alltid att vara på topp, det här är onekligen en sådan dag.
Kanske är alla tankarna för att jag känner mig tömd på energin och för att jag är så sjukt trött för tillfället. Vilket osökt leder mig till att tänka på J, hon gjorde allt, var uppe med tuppen för att sköta om sin häst, började driva ett stall, samtidigt som hon pluggade 100% och arbetade helgerna. Sådana här dagar och stunder är hon saknad på jobbet, en efter en har de slutat och av någon anledning är det inte lika kul att heller att gå dit. I min värld kan hon betecknas som stålkvinnan och jag kan betecknas som dess ärkefiende Dr Whine...
Nu vill jag att det ska bli julafton, det innebär iaf att jag kommer få ha några timmar ledigt... tills dess är det dags att spika i den sista spiken i kistan.
Kommentarer
Trackback
