singing the banana song.
Jul jul strålande jul.
Har nog egentligen inget vettigt i mitt sinne alls idag. Fortfarande dåliga hårdagar, uppenbarligen. Att jag liksom aldrig lär mig.
"Im loving angels instead".
Jag har kommit fram till att det är svårt att definiera ett ord. Vissa är ju mer abstrakta, uppenbarligen.
Visst jag har uppnått en ärorik ålder dä jag samlat på mig en fin mängd kunskap, men när det gäller de här orden är jag helt oförmögen att förstå.
När dagen är slut och jag vill spendera den med någon speciell, kan det betecknas som att älska? antagligen inte. När man vill hitta på något och den första tanken som kommer upp är med den personen är det att älska? Antagligen inte. Det kan klassas som sin bästa vän... Eller så kan båda två klassas som det, eftersom det hela kan vara en del av ordet. Ordet suger, det är helt irrationelt och ologiskt uppbyggt att det på något vis är ett enda äckligt stort samlingsord som ska beteckna den högsta nivån av känslor för någon. Känslor är heller inte något som består... eftersom de förändras med ens sinnelag.
På något jävla vis är det iaf jag som har dragit nitlotten i det här lotteriet och en lärdom rikare inför nästa prövning. Vissa är menade att leva ensamma. Uppenbarligen är jag en av dem. Menad att leva som jag levde innan, bekymmersfri och självförverkligande. Usch vad jag hatar att tänka ibland.
Har nog egentligen inget vettigt i mitt sinne alls idag. Fortfarande dåliga hårdagar, uppenbarligen. Att jag liksom aldrig lär mig.
"Im loving angels instead".
Jag har kommit fram till att det är svårt att definiera ett ord. Vissa är ju mer abstrakta, uppenbarligen.
Visst jag har uppnått en ärorik ålder dä jag samlat på mig en fin mängd kunskap, men när det gäller de här orden är jag helt oförmögen att förstå.
När dagen är slut och jag vill spendera den med någon speciell, kan det betecknas som att älska? antagligen inte. När man vill hitta på något och den första tanken som kommer upp är med den personen är det att älska? Antagligen inte. Det kan klassas som sin bästa vän... Eller så kan båda två klassas som det, eftersom det hela kan vara en del av ordet. Ordet suger, det är helt irrationelt och ologiskt uppbyggt att det på något vis är ett enda äckligt stort samlingsord som ska beteckna den högsta nivån av känslor för någon. Känslor är heller inte något som består... eftersom de förändras med ens sinnelag.
På något jävla vis är det iaf jag som har dragit nitlotten i det här lotteriet och en lärdom rikare inför nästa prövning. Vissa är menade att leva ensamma. Uppenbarligen är jag en av dem. Menad att leva som jag levde innan, bekymmersfri och självförverkligande. Usch vad jag hatar att tänka ibland.
Kommentarer
Trackback
