thefirewithin

why oh why är jag så för evigt dum? Positivt tänk? ser jag inte vart det leder? Är jag inte utnämnd till att vara en av de mest analytiska och en av de mest fundersamma personerna? Varför kan jag då inte förutse? Dock inser jag ju att även den bästa misslyckas någon gång då och då ibland. Detta får väl bli mitt ibland.

Eller är det verkligen ett misslyckande. Man ska visst förlåta... Det här kan kräva en hel del tänkande.

Borde ju ha sett det här komma helt klart.

Eller valde jag bara att tro på vad A sa och glömde bort riskerna? En vacker dag ska jag tänka på mig själv. Uppenbarligen inte denna dock.