thefirewithin

Idag var en sådär dag - en när och kär kollega har gått vidare i sitt liv och jag önskar henne all lycka till, men det är ett stort tomrum som hon lämnar efter sig. För genom åren så var det inte bara en kollega, utan även en vän, som kicka lika hårt som mig om inte hårdare och jag kommer sakna våra helger tillsammans. Dock försöker jag komma ihåg att även om dörren stängs så kommer fönster öppnas och kanske kommer det fyllas upp av en ny lika härlig människa, kanske ännu härligare, men i detta fallet så tvekar jag, för onekligen så tillhör hon en av de bästa.

För övrigt så var det en lätt irriterad dag. En kund som skriker på en för en telefon, grejer måste ändå testas. Berättar att han är kommunikatörs ingenjör, well på mitt jobb är det ändå jag som bestämmer och här följer vi regler efter konstens alla regler och ingen utböling ska komma och lära mig mitt jobb när det rör en vanlig standardrutin som jag är mer än väl överkvalificerad att utföra. Visar sig vara fel på tre telefoner i rad, då börjar tom jag misstänka att något är fel och statistik ljuger ibland men sannolikheten brukar det inte vara fel på=)

Svaret var ett trasigt testuttag, och när det väl funka så var felet lätt avhjälpt. Till att börja med så måste man starta igång telefonen genom att trycka på ON. Därefter flöt det väl på utan större incidenter.

Imorgon söndag, jobb och konferans, ser sjukt mycket fram emot den, hoppas jag inte bli besviken.

Kalla mig blond, naiv, blåögd, men jag tror ändå på ett lyckligt slut och blir det inte det så nehepp jag försökte skapa ett iaf.