thefirewithin

Bästa tillfället att plantera ett träd var för 40 år sedan, näst bästa tillfället är att göra det idag, nu!

Eller som i mitt fall: Bästa tillfället att sätta in en diskmaskin var för två år sedan, näst bästa tillfället var att göra det nu!

Sagt och gjort! En vacker intet ont anandes dag, bjöd jag över mina föräldrar på kaffe?!! och chokladboll/negerboll (vet inte hur pk det är men whatever liksom!). Enkel anledning, jag hade gjort en god gärning och köpt chokladbollar. För alla som känner mig så vet de att jag inte är speciellt förtjust i sådana saker, men en god gärning är en god gärning. Jag föredrar att kalla det en god gärning, men när någon hotar att slå ens viktigare och vitala delar är jag rädd att det inte är så mycket god gärning längre, mer hot och utpressning, en annan historia!

Mina föräldrar som är goda glada kaffepimplande människor blir glatt överraskade och säger utan att de tänker på det. På en torsdag! Jag utbrister glatt och chockat för att jag tror att de faktiskt blivit kulturerlla så att de sett Johan Glanz Live men näe de frågar som om man vore spritt språngande galen när jag säger: Blir det tårta?

Iaf de kommer över, övervakar suspekt när jag med ovan hand måttar kaffe. Mamma känner en panik växa i sitt bröst eftersom hon tar över med ursäkte: Det får ju inte bli för starkt. Pappa som uppenbarligen måste väntat länge på ögonblicket och verkligen funderat på vad han ska säga säger då snabbt: Ja, men du gör ju alltid så svagt. Mamma himlar med ögonen och fortsätter.

Kaffet och chokladboll avnjuts i mitt vardagsrum. Än en gång diskussionen om att ha soffan och soffbord som matsal...

Vi ger oss av och första anhalt är inget mindre än alla idylliska svenskars favoritbutik. Alla sliskiga pars lördagsnöjen. Landet där köttbullarna frodas - Ikea!

Vi strosar igenom det gigantiska landskapet fyllt av mina värsta mardrömmar... Soffor, kuddar, stolar, krafs och lullull som ger en rysningar bara man ser det i alla konstiga färger som typ rosa, men dont get me started.

Tills vi faktiskt kommer till en avdelning som rä intressant. Köksdelen! Där jag, som den tekniknörd och dagdrivare jag är, snabbt hittar min väg till diskmaskinerna som jag börjar studera med stor iver. Efter ett fånstirrande leende där jag själv ser mig själv ställa in disk, trycka på en knappt och sedan göra något annat abrupt avbryts av min kära mor som frågar vad jag tänker på med fånstirrande blick och en lätt öppen mun.
Jag delger henne min tanke och får en fnysning tillbaka om hur lat man får bli... jag är ju faktiskt bara en i hushållet och när vi minsann var fyra personer i familjen, vilket vi är än ska tilläggas, så diskade hon minsann både en och två gånger om dagen i minst 20 års tid och jag som minsann tog nytt glas var gång jag skulle dricka något...

Jag försvarade mig med den fina förklaringen:
* tidsbesparande
* jag är lat
* miljön!

Eh tja hon höll ju iaf med mig på de två första punkterna, men att jag skulle tänka på miljön gjorde att hon brast ut i ett leende och ett kvävt skratt. Oh well.

Helgen går och jag kan itne släppa maskinen. På söndagen går jag dessutom och mäter och måttar för att se om det är tekniskt och logiskt möjligt att få in en, när det till min förvåning faktiskt verkar som gjort för att sätta in en.... Alla som gjort sådant här vet att det som verkar som en fantastiskt ide och enkelt från början brukar utveckla sig till en smärre mardröm när exakt allting som kan gå fel just gör det.

Måndag skola, matlåda, föreläsning grupparbete.... Pelle lessnar och tar bilen till Ikea och köper en diskmaskin. Vill inte plugga så jag börjar riva köket.

Fredag. Min riddare i fleece orange tröja kommer på sin vita, eh jag menar guldiga springare gjord av volvo.
Det jag inte kan, har jag folk som kan göra en åt en:D


spänningen stiger!

Idag söndag har jag äntligen lyckats fylla den något sånär och konstate rat att jag behöver mer porslin och bestick, ja mer av allt! Vilket I lands problem.