thefirewithin

Jag älskar mina vänner. De är personer som börjar betyda allt mer, när jag var yngre funderade jag ganska mycket över sådant.... Varför de betydde så mycket kanske för att jag inte hade något som betydde så pass mycket för mig. Det låter egentligen ganska tragiskt, men jag är och kanske var en väldigt misstänksam person. Kanske än idag. För jag har otroligt svårt att lita på folk och andra människor än mig själv och de jag verkligen litar på är lätträknade på en hand.

Sanning att säga så börjar saker och ting nagga mitt goda humör i kanten. jag vet mycket väl att saker blir vad de gör det till, men alla har vi svaga ögonblick och well... Det här kanske är ett sådant. Min syn på saken är att jag försökte och valde att lita på något och jag läste något väldigt smart en dag... och det var: "Han kunde ha invaderat hela mitt land för att jag valde att inte se det". Jag är naiv blåögd, vill verkligen tro det bästa om folk, men de flesta gånger jag ger ett finger blir jag av med en arm för att vara bildlig och ordspråkig. Jag trodde verkligen på det hela och tiden som gick hade bara övertygat mig mer... Hon var hon med det stora H:et. Jag sover sämre och jag får andproblem när mitt fantasifulla sinne spelar mig ett spratt. Jag somnade så otroligt gott en kväll och well det avr efter att ha hört hennes röst för några sekunder och fått en stunds ro. Jag trodde verkligen på det s blåögd och naiv. Sedan så är jag ju fantastiskt duktig på att inte berätta vad jag tycker och tänker och när man gör det så är det försent. Ibland fattar jag väldigt snabba beslut... och ibland fattas de ovanför mig, jag saknar bara den där tvåvägskommunikationen... Det känns bara som att det inte är över.... att vi inte är klara riktigt med varandra. Det var bara något som strula till sig på ett missförstånd.

Jag inser att om jag vore ledig vore det hela än värre... Jag behöver verkligen tänka på annat. Jag försöker sysselsätta mig med allting som går... Jag har nog aldrig gymmat såhär mycket, arbetat så mycket eller festat och umgåtts med vänner, familj såhär mycket, tom börjat med golf. Tom tagit mig ut med båten för första gången sedan R. Det är ca 4 år sedan.

Ibland blir jag lite lätt uppgiven... Det känns som om jag gjort allting jag velat och att livet saknar utmaningar och mål. Antagligen gäller det bara att omstrukturera dem lite.

Nej jag måste besöka Max igen. Vissa saker måste man bara göra i livet... och en dörr stängs och fönster öppnas.

Jag vill inte jämt, men jag gör det ändå. Jag tänker gå upp varje dag andas och leva och för var dag som går hoppas jag att det kommer göra lite mindre ont.

Och så var de två.

Något som är bra är att de jag haft trivs med mig och nu är de tre som bytt över till mig. Det värmer otroligt mycket... Jag fick en gång höra att jag var en av de bästa på att göra det jag gör, men det kanske är först nu jag faktiskt kan tro på det?
Jag tror inte detta är mitt kall dock, jag tror och vet innerst inne att jag är ämnad att göra något mer, något storslaget något som påverkar.

Ler tycker om min tjänstebil:D Subaru Impreza, äntligen färdas man med den klass och stil som man förtjänar!

Dags för sömn! och som vi älskar soluppgångar!

Jag ångrar att jag inte tog mig mer tid för vad skulle jag inte ge för att se de glittrande ögonen, det busiga varma leendet och beröringen från din hand. Jag ångrar att jag inte väckte dig nätter då jag låg vaken av smärta och berätta vad jag tyckte och tänkte. Rädslan tog dock över, jag har sett andra titta med skräck och rädsla och inget hade sårat mig mer än att ha sett det i dina ögon. Inget hade kanske förändrats, kanske hade allt förändrats. Jag trodde jag var smart när jag försökte dölja, vad som egentligen är jag.

Jag färdas ensam in i natten, med tankarna som mitt enda sällskap. De är mina bästa vänner, men även mina värsta fiender.