despite

trots allt som sker, att jorden snurrar kaotiskt fort, att tiden står still, hjärtan knäcks och lagas så är jag vad jag är...

Mean ean fighting machine... Vi går in i kansek den mest hektiska perioden någonsin i mitt liv, och det är få som jag anser kan hålla jämna takt, det är några få utvalda. I stort sett är det bara faktiskt 2  till som jag känner och har i min krets.

Jag är avsedd för storverk, detta är första milen på en mycket stor och lång resa. Måtte jag komma fram oskadd, för jag börjar fan oroa mig lite.

Planer är omgjorda, kroppen är trimmad, knoppen likaså. Det är nu eller aldrig!

Memento vivere!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0